Hemlighet.

Du är min hemliga vän. Min ovän och fiende,som plågar mig när ingen ser.
När ingen hör för du ner mina fingrar i min hals.
När ingen ser tvingar du mig att äta upp allt som kommer i min väg.
Jag försöker hålla masken.
Försöker le och säga att allt går så bra så.. Att jag är på väg mot ett tillfrisknande.
Men för varje dag som går så ljuger jag allt mer.
Du tar tillbaka all den makt du haft över mig och hotar mig till livet,om jag skulle få för mig att erkänna.
Du är det värsta jag vet
-och samtidigt min enda trygghet i livet.
Jag vet att jag alltid kan lita på dig.
Du finns alltid där när jag är ledsen,
när jag är sårad,
när jag är förtvivlad
och när jag är glad.
Du finns alltid här som en tröst,
en vän jag kan prata med om allt
-utan att egentligen säga ett ord.
Med dig vågar jag låta känslorna komma upp till ytan,
du ger mig möjligheten att kräkas ut allt det jobbiga!

Dagarna går och jag ljuger allt mer.
Du har gjort mig till din slav igen
och jag är för feg för att våga ta mig ur ditt grepp.
För rädd för att stå ensam kvar,med en massa känslor.
Behöver dig,hatar dig och skäms över att inte övervinna dig.
Jävla bulimi!