
Men njutningen varade inte länge.
Efter några tuggor surnade bären i min mun och kölden kom åter.
Kräktes blod idag igen,
allt har börjat om på nytt.
I min byrå fann jag ett vykort,
meningar som längtat efter att kännas.
Bokstäverna lyste av nyfikenhet,
kraften i mina ord skvallrade om något annat
-jag hade redan gett upp.
Jag har sprungit hela livet, bara för att få stå still.
Jag ska bevara den delen av släkten som består av pedofiler i mig,
tills jag ruttnar.
Jag sjunger kärlekssånger,för att visa att jag finns.
Mina läppar bildar ord ingen hör och mitt rop på hjälp förblir en vision i mitt huvud.
Jag är ett skämt ingen skrattar åt. Jag är ljudet ingen hör.
Om mitt liv rinner ut mellan dina fingrar,
lovar du att knyta näven?
Om dina knytnävar slår mig blå,
lovar du att be mig om ursäkt då?
Min elit.
De skrev på min panna med sina blickar.
De öppnade mig med sina händer.
Brännmärkt och trasig,
får jag aldrig vara ifred.
Nu är jag allas egendom.
Allemansrätten är den enda lag ingen bryter mot när de ser mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar