Jag kliver upp ur sängen
skalar av allt som skyddar.
Säger godmorgon
och ler med hela ansiktet.
Men leendet spricker,
trasigheten blottar sig likt en öppen bok.
Måste laga det nakna.
Måste laga hålet.
In med mat,
ut med det äckliga.
Jag är naken och jag fryser,
lämnade allt under täcket.
Allt som skyddar.
Bulimin är det enda jag ser.
Försöker uträtta något,
när kniven av ångest skär i mig.
Dag att äta igen.
Äter trots att blodet rinner.
Alla ser,men inget sker.
Jag klev upp ur sängen
och jag lämnade kvar min stolthet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar