Du liknar döden,drömmens syster.
Jag hör dig viska om Hon som vågat steget,
ner för stupet.
En hjältinna..Eller,
handlade det nånsin om mod?
Faller handlöst mot det kalla hårda.
När sjukdomen tagit mig,
ta fram en kamera.
Det verkar enkelt,
du bara ler och ligger still.
I ditt stora hjärta blir slagen s¨må.
Rör vid min kind när jag ligger där.
Rör vid min kind,så att jag förstår
att det bara är tills du går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar