Luften tar slut. Strupen krossas av hennes grepp.

Hon krossar mig. Hindrar mig från att andas.

Jag blundar och bakom ögonlocken plågar bilderna mig.

Slår upp ögonen och ser en enorm kropp som ska föreställa min.

Luften tar slut.

Försöker ta tillbaka det liv hon trampat på.

Hennes brutalitet krossade mig likt ett skört höstlöv,

någon trampat sönder.

Jag fryser så.

Kroppen ber om värme,

men jag förmår inte röra den.

Kall och oförmögen att andas,

lägger jag mig ned och inväntar döden.

..För att sedan vakna upp och inse att det enda som dött är hoppet om en vårdande mor.