Matschema

Jag kämpar. Kämpar så mkt att det känns som att jag försvunnit ut ur min kropp.

Står bredvid med piskan i handen och granskar allt kroppen gör.

Kroppen tappar hållningen och sjunker ihop likt en ballong någon stuckit hål i.

Kroppen lyder mina uppmaningar och bestraffas hårt vid varje snedsteg.

Jag följer ett matschema. Äter äter och äter känns det som.

Får medicin innan maten och medicin efter maten.

Kräks kroppen piskar jag med piskrapp som aldrig slutar svida. Får jag ett återfall raserar allt jag byggt upp och jag måste sova bort resten av dagen. Sova bort misslyckandet och börja om på ny kula nästa dag.

Längtar hem.

Varje dag är en kamp. En kamp mot bulimin.

En kamp mot hjärtat som skriker efter min älskade pojke.

Snälla,gör mig frisk!