Mitt allt.

Han är mitt allt.
En del av mig.

Han är det bästa som någonsin hänt mig. Han gav liv åt min kropp och värmde min själ.

Hans ögon ger mig kraft att kämpa. Ömheten i hans kramar raderar bort allt det onda i mitt liv.

Önskar att jag hade kämpat tidigare. Att jag vetat att han skulle komma in i mitt liv. Vetat att livet har mer att erbjuda än smärta och sorg. Hade jag vetat det hade jag aldrig tillåtit mig att falla.

Hade rest mig och gått rakryggad ifrån förnedringen efter våldtäkterna. Hade riktat mitt hat mot de skadade och sjuka män som förstört mig. Inte hatat mig. Inte hatat min kropp.

Trodde aldrig att min kropp kunde göra något annat än att ta emot smuts och sexuellt våld. Incesten fick min hjärna att inbilla mig att övergreppen var mer än bara övergrepp. Hela mitt liv har jag sett min kropp som ett smörgåsbord för män. Min kropp har aldrig varit kapabel att skydda sig och min själ har många gånger velat fly. Själen har trasats sönder och jag avskyr min kropp för att den inte kunnat skydda mig!

Men efter att han kom in i mitt liv såg jag min kropp som något annat än en slit-och-släng-trasa. En kropp som livnärt en sådan perfekt varelse kan inte vara ond. Inte vara smutsig.

Han har skänkt mig miljoner skäl till att gå vidare. Miljoner skäl till att inte låta minnena äta upp mig.

Jag älskar honom så mycket att varje minut utan honom får det att svida i kroppen. Jag älskar honom så mycket att jag är redo att tillåta mig själv leva i den kropp som svikit mig så ofta. Kärleken till honom har fått mig att acceptera mig för den jag är. Jag vet att jag är kapabel till att älska,skydda och vårda ett barn. Vet att jag inte är som min mamma. Kommer aldrig att bli som hon. Hennes svek har fått mig att se världen på ett helt annat sätt,nu när jag vet att det hon gjorde var fel. Att felet låg hos henne -inte hos mig.

Jag sviker dig aldrig,Wilhelm. Du är mitt allt och jag kommer alltid att finnas vid din sida.

Mamma