Hemligheter

Hemligheter..Jag är full av dem.

Som barn bestod hemligheterna mestadels av skam. Det jag utsatts för var min skamliga hemlighet. En hemlighet jag helst inte ville veta av,men likt förbannat gick det inte att fly undan.

Man kan säga att hemligheten överföll mig och våldgästade mitt psyke.

År senare förvandlades skammen till ilska och sorg. Hemligheten tynade bort allt mer för varje gång jag trotsade den med att berätta för nån om det svartaste i min barndom.

År senare har hemligheterna låst in mig i ett mörkt rum. Jag fick nyckeln,men svalde den. Kräktes upp den och spolade ner den.

Jag är fast och har bara mig själv att skylla!

Hemligheterna jag bär på nu är minst lika skamliga som den jag bar på då,för längesen..

Skillnaden är att det nu inte är någon annan än jag själv som utför det skamliga.

Jag är fast. Jag är beroende av de snabba kickarna och ordet långsiktigt välmående finns inte i min vokabulär. Inte i mitt liv. Inte i min värld.

Jag flyr in i hetsätningen och njuter (nåja,njuter kanske är fel ord) när min värld blir till ett enda lugn.

Att gråta tar tid,att sörja tar längre tid. Att kräkas går fortare och det är den snabba kicken jag inte kan avstå från.

Känslor är smärtsamma att smaka på. Det gör ont att låta sig överrumplas av ett känslomässigt kaos.

Det gör så ont att jag väljer att stänga av allt med hjälp av alkohol.

Fyllan kommer snabbt och är en behaglig flykt.

Ensamheten och tomheten kväver mig och paniken sprider sig.

När varken bulimin eller alkoholismen kan hjälpa tar shoppingmissbruket över.

Jag sitter som besatt och e-shoppar allt möjligt. Handlar på faktura och överskrider min magra budget med god marginal.

Handlar till mig själv. Handlar till andra. Alla köp ger mig en snabb kick.

-En kick som, precis likt de andra kickar jag ger mig själv, övergår i svår ångest.

Ångesten blir till ett med skammen och hemligheten är ett faktum.

Jag är fast och jag skäms.