Restaurangerna..

Står tomma året om.

Jag sätter mig med min meny,

men allt jag ser är ett diffust virrvarr av tecken och versaler.

Använder mig av det jag en gång trodde kallades intellekt,

men allt jag mina ögon ser är en saga som väntar på att någon ska tillföra fantasi.

Allt som krävs är fantasi.

Allt som gör virrvarret helt ät fantasi

(trodde jag)

Jag skänker menyn allt det vackra min fantasi har att erbjuda.

Jag ger mitt leende,

som inte vittnar om annat än lycka.

Jag ger dem mina ögon,

som enbart lyser nyfikenhet.

Nyfikenhet på vad?

Inuti är det enda som brinner hat och förakt,

men jag låtsas som om ingenting.

Jag tackar för Dina komplimanger.

Jag smakar på Deras blickar.

Jag gläds åt att våga dra mig undan från Männens händer.

Men det ingen vet..

Det jag aldrig nämner,

är att det jag beslutat att göra för att slippa skammen över att vara sjukskriven..

Det jag kommer göra för att överleva.