
Vända andra kinden till,
styra mina steg mot en värld bortom mina gränser.
De gränser Hon satte upp.
Att varje dag behöva möta samma spegelbild,
att varje dag behöva se hur Hon växer fram inom mig..
Det går inte.
Måste bort.
Färgar håret och låter det yttre förnyas.
Med hopp om att Hon ska förgöras gör jag allt jag kan för att fly ifrån det ansikte jag tvingas bära på.
Äcklad och förtvivlad viskar jag i min ensamhet. Jag viskar och väser
"din fula jävel" "du är ful och du är äcklig" "du är allt du föraktar"
"du är allt Hon aldrig ville ha"
Vill bort.
Blunda och aldrig mer behöva möta min egen spegelbild.
Mår illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar