Lika naken som jag föddes,går jag som på nålar.
De pekar och de ser.
Beskådar den inburade trasigheten.
Mina rop på hjälp blir till en föreställning,
värd att prata om.
Jag skriker och jag slåss,
men allt sker inombords.
De ser trasigheten,
men såren har jag sminkat över.
Jag är likt en gammal vas,
ihålig och tom.
Min historia är lång och tung,
men den betyder ingenting.
-Det yttre är allt de ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar