När mörkret faller gömmer sig skuggorna.I min mjuka säng väntar hopplösheten,
jag kommer ändå aldrig att kunna sova djupt.
När dagen blir till kväll,
när jag tänker på vad jag ägnat dagen åt.
Då inser jag att jag har glömt bort att kämpa.
Jag var en fighter,
men orken försvann.
Jagkunde hantera demonerna. Kunde acceptera att mitt liv tyvärr varit som det varit.
Men jag lärde mig aldrig att älska den jag är,
den jag blev.
Jag assoccierar mig själv med de tusentals övergrepp som skett.
Kan inte på på mig utan att de gör sig påminda.
Kan inte se mig i spegeln utan att se Dem.
Kommer nog aldrig att älska mig för den jag är.
Jag menar,vem är jag?
Jag är resultatet av deras fingrar,deras slag och deras okontrollerbara köttsliga begär.
Jag vill så mkt,
men vågar inte ta steget.
1 kommentar:
Jag såg dig när du skrev på BL-forumet och har följt din blogg sedan dess. Du skriver så väldigt fint, trots att det är otroligt hemska saker du skriver om.
Jag är så glad att se att du har skrivit igen, även om mycket av det är smärta. Jag önskar dig verkligen all lycka och du är inte alls något resultat av deras övergrepp, även om det självklart har påverkat dig väldigt negativt så är du fortfarande en fin människa.
Jag hoppas att du kommer ut ur ditt helvete...
Skicka en kommentar