Tisdag idag.

Idag har jag gjort en massa,
men ändå inte.
Jag har färgat håret 3 gånger.
Jag har målat fönster.
Så har jag solat.
Och sist men inte minst,
jag har ätit.
Ätit ätit och ätit. Sen har jag ätit lite till.
Har tillbringat mycket tid på toaletten,
med fingrarna i halsen och med en klump ångest i bröstet.

Undrar vad man ska ta och hitta på nu.. Snart är det middag och jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt.
En del av mig vill bara äta.
Önskar att det hade varit lätt.
Man kan tro att jag önskar att jag sluppit kräkas,
men så är alltså inte fallet.
Nej,idag önskar jag att jag hade fått sitta för mig själv och bara frossat,
utan att någon skulle behöva se.
Hade velat få gå på toaletten och "snabb-banta",
utan att hjärtat nästan hoppar ut ur halsen på mig.
Önskar att jag fick vara sjuk i lugn och ro,
utan att hela tiden behöva skämmas.

Sen finns det en annan del av mig som föraktar allt det jag nyss beskrivit.
Den lilla plutt-delen hade velat vara frisk och inte hela tiden låta allt kretsa kring mat, vikt och fett-fobi.
Tänk om jag nånsin kunde äta en glass och njuta av smaken!
Tänk om jag kunde ta god tid på mig att äta och bara njuta av smaken.
Tänk om jag kunde känna hur mat smakar över huvudtaget.
Att äta för att det är gott,
inte för att dämpa ångest.
Det är inte roligt att vara sjuk.
Jag vill inte längre vara sån här,
jag vill inte att en stor del av mig ska vilja vara sjuk,äcklig och besatt av mat.

Jag vill vara smal. Jag vill se bra ut. Jag vill bli älskad.
Den enda som håller om mig när hela världen snurrar är bulimin.
Rör vid min kropp,
men önska ingenting. Kräv ingenting,
utan bara ta mig för den jag är.