Fulast.

Jag är den fulaste flickan i världen,
ingen vet om det men jag har fått mitt pris.
Varje dag när jag kliver upp möts jag av samma slag när jag ser mig själv i spegeln.
Jag är hemsk
och jag vill bara förgöra mig.

Det var längesen Han utsatte mig för den verbala terrorn,
men Hans ord lever vidare.
"Du är så ful." "ingen man kommer nånsin att älska dig" "du äter som en människa från djungeln"
"du är dum i huvudet" "du är det äckligaste som finns" "usch,du äcklar mig"..

Orden var många
och de verbala attackerna utlöste varandra dagligen.
Mitt självförtoende tog han med detsamma.
Först mosade Han mig när Han utsatte mig för de sexuella övergreppen.
När jag lämnat barndomen bakom mig
trampade Han i allt det Han mosat,

och hans sylvassa ord förgiftade mig.
Han har tagit allt ifrån mig.

Varför låter jag Honom ha sån makt över mig?
Varför låter jag en perverterad,sjuk jävel sätta ribban för hur jag ska må?
Han har redan tagit så mkt från mig,
min barndom,min ungdom..Ska Han få ta även resten av mitt liv?

Jag vill att du lämnar Honom för gott,
mamma.
Mamma,jag älskar dig. Älskar dig så mkt att jag hatar Dig.
För varje dag som går,
så blir det allt tyngre att bära det lasset Ni gav mig.
Jag kan inte gå vidare,
så länge Han är en del av Ditt liv.
Jag älskar dig mamma,
varför kan du inte se hur illa Han har gjort mig?
Jag älskar dig så mkt att jag hatar mig.

Snälla mamma,
säg att du älskar mig med!