Hela tiden

Du säger livet är en gåva,
jag säger livet är de nätter då jag inte kan sova.
Hungern tränger in i mig likt tusen nålar och jag kan inte sitta still.
Vågar inte lägga mig,av rädsla för att inte orka ta mig upp igen.
Varje dag tar hungern över och jag fokuserar på mat och inget annat.
Jag lever för att äta,
men mina kräkningar kommer bli min död.
Hela tiden är jag hungrig
och det äcklar mig.
Vill inte stoppa in något i min smutsiga kropp.
Jag är blott till för att spegla all världens avskum.
Jag låter kroppen bli till en tavla,
med två fingrar sätter jag färg på allt jag är.
Två fingrar i halsen,
hela tiden.
Varje dag.

I sängen,
om natten
ligger jag och drömmer om en mammas varma famn.
Tänker på hur mitt liv hade sett ut om Han aldrig tog det ifrån mig.
Funderar kring om det verkligen är världen det är fel på.
Hela tiden har jag klagat på att omvärlden är sjuk,
men det kanske bara är jag som lever i en fantasi,
där tragik inte borde vara en del av vardagen.
Under täcket,
i värmen
låtsas jag att jag är nån annan.
Magen kurrar och jag känner mig svimfärdig.
Hela tiden. Varje dag.
Det är tur att jag ligger,
för i stående ställning skulle jag nog stupa.

Jag antar det finns andra,
som skulle ta min plats
om jag inte fanns.
Jag är bara en del av det som någon byggt upp och kallat samhälle.
Jag är det levande beviset på vad som är rätt
och vad som är fel.
Allt med mig är fel,
allt det Folk gjort mot mig är fel.
Varje dag. Hela tiden.

Gnäll gnäll gnäll.
Jag är trött på att gnälla.
Trött på att vara jag.
Varje dag,
hela tiden.