Ljuva toner i mitt öra,
lena rytmer smeker mitt inre och kroppen börjar röra sig.
Jag dansar
tror jag iallafall.
Jag rör mig till allt det vackra,
försöker bli ett med det.
En spegel kommer i min väg och jag ser den feta jävla klumpen som ska föreställa mig.
Ser vilket satans vidrigt monster jag är
och jag vill bara dö!

Hur vacker världen än må vara,
hur skön musik än kan vara
så kommer jag alltid att förbli densamma.

Jag tar tjuren vid hornen,
jag äter.
Jag låter maten stanna i min smutsiga kropp
och jag tillåter mig själv att svälla.
Jag ger bulimin en käftsmäll och vänder anorexin ryggen.
Jag står på egna ben.
Men vad gör det?
Mina ben är fortfarande de samma. Smutsen sitter fortfarande kvar.

Mitt yttre må ändras,
men inuti kommer jag fortfarande vara den trasiga idioten som bara vill dö.