Parfym.

Idag kände jag hans parfym på tunnelbanan.

Klev på i Slussen och skulle bara åka en station,

när doften slog mig rakt i ansiktet.

Min värld rasade samman

och jag såg honom överallt.

Såg hans ansikte i olika skepnader.

Olika frisyrer,

men samma elaka ögon.

Samma äckliga mun

och samma tunga andetag.

Jag föll tillbaka,

in i minnena som smärtar.

Blev åter igen hans sexslav.

Kände förnedringen,

smärtan,

äcklet.

Mindes hur det var att vara fast i hans grepp,

hur det var att vara såld för kokainet.

Han köpte mig genom att droga ner mig

och jag kommer aldrig att förlåta mig själv för det.

Jag vill bara gå och lägga mig och inte vakna upp igen.

Orkar inte gå igenom en dag med svåra minnen.

Orkar inte se hans ansikte.