Låt mig slippa..

Oavsett vad jag får så kommer det alltid finnas en dröm som aldrig besannas.
Det är drömmen om att aldrig somna,drömmen om att slippa vakna.
När natten låter klockor ringa i mina öron,
klockor som betonar all den ångest som mörkret bär,
då hör jag inte längre balladen om kärlek.
När allt det vackra faller samman är jag inte äldre än flickan som växte upp för fort,
flickan som berövades möjlighet att le när leken var som roligast.
Jag blir hon som kramade nallen godnatt och somnade in i en natt som befläckades av alla de galenskaper Han bar inom sig.

Jag springer och försöker slippa all skräck som ligger begravd i natten.
Vill inte blunda och höra alla varningsklockor.
Vill inte behöva agera oberörd av all den panik som sprider sig inom mig
-ibland är allt hopplöst.

I fantasin lever jag i ett liv där dagen aldrig tar slut och dygnet består av olika moment,
dock utan att för den sakens skull ta slut och bli till ett nytt dygn natten burit.
I det liv jag skapat i en surrealistisk och romantiserad verklighet,är dygnet ett oskrivet blad som saknar tomma rader.
Jag fyller dygnet med en historia som aldrig sover.

Oavsett vad jag får så kommer det finnas en dröm som aldrig besannas.