Likt försökskaniner i bur testar vi olika kombinationer.
Jag blundar och låter mig falla ner i det surrealistiska gapet.
Min dolda verklighet blottas då jag vältrar mig i morötter av ångest.
Jag tuggar och tuggar,men oavsett hur mycket käkarna jobbar så förblir jag hungrig.
Magen är tom och morötterna försvinner upp i rök. Allt är en enda diffus inbillning.
Jag är ingenting och tomheten ekar i min bur.
Jag ber Dig,
släpp ut mig och låt mig visa dig hur högt jag kan skutta!
Med dig behövs inga mediciner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar