Jag bär på en önskan om att bli sedd,
att existera utan att prestera gör mig rädd.
Mitt liv består av ett uppdrag,
ett enda misstag och du är svag.
Har aldrig sett det stora målet,
däremot fallit ner i det demoniska hålet.
Jag har kvar min vision av perfektion.
Ambivalens speglar hela min existens.
Avskyr den jag är och den ryggsäck jag bär.
Jag bär på en önskan om att bli osynlig
-för jag vet att jag är oduglig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vinterblomma kämpa mot denna plåga som släcker din livslusts låga. Ångesten din ambivalens framkallar
är jag inte säker på att du pallar. Fastän du inte tror på att du kan så måste du våga sträcka mig din hand. Jag finns här redo att leverera och du behöver inte prestera för att existera. Men du måste vara aktsam för dimman på dina villovägar, den ligger som en slöja på dina planer att få leva. Du tappar kontrollen och den fördunklar dina mål, demonerna i ditt huvud finner sitt gemål.
Mörkret har nu fallit över Stockholmsstaden och ligger som ett täcke över höghusraden. Jag sitter vaken och tänker på dig, hur jag önskar att du kunde vara lite glad här hos mig.
Ledsen över att allt känns så svårt just nu. <3
Skicka en kommentar