Bang!

Bang bang,my baby shot me down. Bang bang, I shot myself.
Idag skulle bli en bra dag. Idag skulle jag kämpa och slåss. Skulle vara stark,trygg och motiverad.
Men som en blixt från en klar himmel sköt jag mig själv.
Jag sköt mig i magen och blodet som rann ut innehöll allt hopp jag haft inom mig.
Jag tryckte ner mina fingrar i halsen och gjorde mitt yttersta för att tömma mig,
kräkas ut kulan jag skjutit in i mig.

Stirrar in i spegeln och ser inga tårar,trots att jag känner hur hela ansiktet blir vått av salta tårar. Ser inget liv i min blick,trots att jag känner hjärtat slå. Vill försvinna,men har ingenstans att ta vägen -det går inte att fly ifrån sig själv. Är rädd. Vill inte äta hela dagen,inte kräkas. Vill inte vara sjuk. Skräcken får mig att söka efter något tryggt att luta mig mot. En famn som värmer mig. Någon som låter mig gråta,utan tårar. Skrika,utan ljud.

Bang bang,I shot myself. Allt gick så fort och jag tappade fotfästet. Tappade mig själv och sjönk ner i mitt välbekanta mörker. Försöker le,men spegelbilden jag möter består inte av annat än en geggig sörja. Ett ansikte kladdigt av sperma,spya och förnedring. Vill le,men munnen vägrar.

Jag springer igenom den lilla värld jag tvingas leva i. Springer förbi alla de förfallna byggnaderna,som symboliserar mina relationer. Stannar upp och tror mig få syn på ett grönt blad,i ett av de torra träden som står för mina känslor -men inser snabbt att det inte är ett blad. Det är en insekt,en parasit. Ett skadedjur som äter upp alla de plantor jag planterat. Alla känslor av hopp. Det är meningslöst. Jag vill inte springa,inte se,inte andas. Vill bara försvinna ut ur min värld och ut till Deras värld. Vill inte vara ensam.

Jag dämpar sorgen med ett konstant ätande. Bor inne på toaletten och när jag känner spyan stänka upp i ansiktet inser jag att jag inte har något värde. Det gör ont. Jag är värdelös och äcklig. Min kropp är för evigt fylld med deras säd,med blod svett och tårar. Vill kräkas tills jag dör. Vill få vara tom.

Jag sätter mig ner på den stubbe som krossade mitt bakhuvud,innan förnedringen var ett faktum. Minns och äcklas. Reser mig och vinglar in i dimman. Mina små vita piller har gjort sitt och jag får en paus från min sorgliga värld. Jag får äntligen se det alla andra ser

-En levande värld.