Dumhuvud.

Vilken jävla idiot jag är. Så nedrans jävla hjärndöd och IQ-befriad.
I ett svagt sinnestillstånd fick jag för mig att mamma skulle se mig. Att jag skulle få någon respons. Att det skulle gå att reparera det hon krossat inom mig.
Sms:ade henne..
"Försöker förstå varför du låter O finnas kvar i ditt liv.. Vet att du inte är dum,du VET och förstår att det han gjort är fel. Mkt fel. Är det så att du skäms? Att du anser att du misslyckats som mamma för att du utsatt dina barn för en man som du trodde var bra,men som visat sig va ett monster..? Tar du på dig skulden så mkt att smärtan hindrar dig från att agera? Är det därför du försöker låtsas som om ingenting,för att du är rädd att ditt dåliga samvete ska göra ondare än ngt du kan hantera..?
För i så fall kan jag förstå dig,lite.. Har skämts över att jag låtit J träffa Wille. Skämts och kännt mig värdelös som mamma. Har därför inte vågat berätta om misshandeln och allt han utsatt mig för. Vilken mamma låter sin son träffa en sån idiot?!
Har skämts och hatat mig SÅ mkt, Men idag tog jag mod till mig,svalde stoltheten och berättade allt. Berättade att jag är rädd för att konfrontera honom. Att jag vill va honom till lags och glömma det som varit.
-Samtidigt som jag inte vill låta honom finnas i Willes liv!
Att våga berätta sanningen och strunta i skammen, strunta i känslan av att vara en värdelös mamma.. Att göra det fick en sten från bröstet att lossna. Nu ska jag få ett juridiskt ombud."

Vad fick jag för respons? -Total förnekelse och oförstående. Hon förstod uppenbarligen inte vad jag menade och fick mig att falla ner för ett bottenlöst stup. Vill bara få försvinna. Vill dö. Står inte ut med smärtan hon orsakar,gång på gång. Klarar inte av denna kluvenhet,att vilja släppa taget och sluta hoppaas samtidigt som en del av mig så gärna vill att hon ska se mig. Att hon ska älska mig och ta hand om mig. Att hon ska trösta mig och be om ursäkt. Varför kan jag inte släppa taget? Hon gör mig så fruktansvärt illa och har inte gett mig annat än miljoner skäl till att avsky livet och mig själv. Hon har fått mig att känna mig ovärdig kärlek och respekt. Om inte ens egen mamma älskar och respekterar en,vem ska då göra det?