I had a visitor last night.

Jag låg under ett obefintligt täcke,i en kropp vars tomhet fick det att eka i rummet.
Kände rädslan komma smygandes.
Rysningarna längs med ryggraden blev kraftigare för varje andetag mina tomma lungor tog.
Livrädd för att somna. Livrädd för att behöva vakna upp och genomlida ännu en dag som en slav under hennes brutalitet.

När jag plötsligt kände hur kroppen fylldes med värme. Kände hur Willes hjärta slog, långt där borta. Kände hur hans fingertoppar smekte min kind och hur hans kramar gav mig styrka. Blundade och kunde inte se annat än den lilla killen,som givit mig så mycket. Bakom ögonlocken tittade han mig i ögonen och hans hand kramade min. Hans blick sa: "Mamma,jag älskar dig. Mamma,jag vill att du ska må bra. Mamma,jag behöver dig" Öppnade ögonen och stirrade upp i taket. Ensamheten fick det att knyta sig i bröstet på mig. Saknaden efter min älskade son fick mitt hjärta att brista. Blickarna han gav mig fick mig att se något annat än det helvete jag genomlider varje dag. Kärleken han fyllde min tomma kropp med gav mig en styrka och beslutsamhet jag inte visste att jag hade.

Han kom in till mig på natten, och han gav mig miljoner skäl till att kämpa mot bulimin. Han var här och är här för att stanna! I mitt hjärta hör han hemma. Idag ska jag försöka stå emot mitt destruktiva förhållande till maten och min kropp. Idag ska jag kämpa för att visa bulimin att min kärlek till livet och den son livet givit mig är starkare än det självhat jag injicerat i mina vener en gång för mkt. Idag kämpar jag för dig,Wilhelm.