SCÄ

Imorgon är det dags. Imorgon ska jag till SCÄ igen.
Dags att träffa terapeuten,prata på om allt som hänt sen sist jag var där.. Känns lite nervöst,men samtidigt så otroligt skönt! Äntligen ska jag få prata med nån jag verkligen litar på och äntligen har jag positiva saker att berätta
-mina framsteg med maten och att jag lyckats ta mig ur mitt destruktiva mönster.
..Nåja,lördagen var väl inte så speciellt konstruktiv. Det kan jag inte direkt påstå.
Var ännu en gång och smakade på döden. Än en gång lät jag livet rinna ur mig,i samma takt som promillehalten i blodet steg.
till skillnad från gångerna innan,så mådde jag riktigt dåligt efteråt. Har fortfarande svår ångest över att ha varit så nära att göra min älskade guldklimp moderslös! Har tung ångest över att jag aldrig verkar inse allvaret i min alkoholism. Vill bara blunda,somna och sedan vakna upp som en annan människa.
Vill att vardagen ska vara enklare att ta sig igenom,utan att alkoholsuget står bakom ett hörn och lurar.
Utan att toaletten gapar hungrigt efter mig -redo att svälja all den ångest jag kräks ut.
Vill vara fri!
Har kommit en bit på vägen och är villig att kämpa för att nå mitt mål.
Styrkan jag får från grabbarna här hemma är obeskrivlig. Jag känner en vilja,jag aldrig tidigare känt.
för en gångs skull riktar jag mina steg mot något konstruktivt och slutar att dagligen sträva efter ett abrubt slut på mitt sorgliga liv.
..Mitt liv ÄR inte sorgligt. Jag har en familj jag älskar och har framtiden för mig.
Min historia däremot är sorglig. Det kan ingen ta ifrån mig. Minnen från smärta och svek får jag bära med mig resten av livet. Jag kommer aldrig glömma,men en vacker dag inser jag att det inte är annat än historia. Det är inte mitt liv idag och det är inget jag kan göra något åt nu. Jag står fortfarande på benen och ska göra allt i min makt för att aldrig lägga mig ner på rygg igen!

Angelica,du är underbar. Önskar att vi träffades oftare,du får mig att le med hela själen! Älskar dig.