Besök från helvetet.

Inatt besökte Han mig igen

i mina drömmar.

Jag grät efter mamma,

skrek och slogs i mitt inre.

Han väckte mig och lämnade mig kallsvettig i en säng som andades hans luft.

Jag kunde inte somna om,

resterna av Honom fanns kvar,

bilderna

och smärtan efter mammas svek likaså.

Jag bad om att bli omfamnad,

älskad och sedd.

Skrek att jag krävde att någon lyssnade,

att Hon lyssnade,

men lämnades kvar och mina rop studsade mot väggarna.

Jag kunde inte somna om.

Såret blöder fortfarande,

trots att det gått 13 år sedan de fysiska övergreppen upphörde.

Bilden av mammas ryggtavla,

när hon vänder på klacken och går till honom,

svider fortfarande likt tabasco i mina ögon.

Jag grät efter tröst,

men gavs bara fler anledningar att gråta.

Fler anledningar att gå sönder mitt itu,

med en del av Honom i mig.

Gråter inte längre.

Såret blöder fortfarande,

trots att jag lämnat natten bakom mig.

Hans besök är bara tomma bilder på min näthinna,

men värken består.

Försökte vila nyss,

glömma allt och gå vidare.

Men det är omöjligt att ligga still,

när sorgen förgör bit för bit.

När gråten slår en gul och blå

och tårarna dränker en med all världens sorg.

Jag kunde inte sova..