Tiden går och går,men den läker inga sår och min kärlek till dig består.
Jag älskar dig mer än jag förmår förklara,mer än jag vill
det är så det ligger till..
när jag vaknar är du den första i mina tankar
och det gör att mitt hjärta det bankar.
Hela dagarna går jag och tänker på det vi haft ihop
och du verkar höra mina inre rop.
För på kvällarna möts vi åter
och mitt hjärta av glädje gråter.
Jag kan inte släppa dig helt fult ut
för det är inte så världen ser ut
Man lämnar inte bara nån som alltid stått vid ens sida,
nån som aldrig iväg velat glida.
Nån som alltid stöttat och torkat tårar,
när jag träffat alla dessa dårar.
Jag kan inte lämna nån som alltid gett mig kärlek,
utan att för den sakens skull vara vek!
Du har haft mycket makt över mina handlingar och mitt liv
men du har också hjälpt mig att ta stora kliv..
Stora kliv in i det jag anser vara lycka och hopp,
fått mig att svälta min kropp.
När jag behövt trösten som mest
är du den som lyckats bäst.
Jag vill men kan inte lämna dig,
du kommer alltid att vara en del av mig!
Älskar dig något ofattbart mycket,trots att du orsakat så mycket smärta, så kommer jag inte falla för trycket -du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Älskade,hatade bulimi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar